Ett kallare Sverige väntar

Publicerad 6 mars 2011 10:23

Det är inte bara så att Kung Bore håller på att ta ett tillfälligt grepp över vårt land i några månader, även samhällsklimatet i 2000-talets Sverige blir kallare för varje år som går. En samhällsutveckling som på kort sikt blir smärtsam för många, men som på längre sikt kan innebära att vi utvecklas till ansvarstagande och förnuftiga individer, med stor empatisk förmåga för andra än oss själva. Jag tror att sagan kommer att sluta lyckligt trots allt, några generationer framåt.

Sverige har sin storhetstid bakom sig och måste nu anpassa sig till hård global konkurrens, med fri rörlighet för arbetskraft, kapital, varor och tjänster. De som innehar stora kapital, flyttar förstås dessa till platser och förutsättningar i världen, där de ökar snabbast. Smart eller girigt, döm själva. Kanske båda? Åt detta finns inget att göra. Däremot kan vi hantera den svenska tillbakagången på olika sätt.

För tillfället drivs vi mot dessa svidande tider, genom att olikheterna gällande t ex kunskap, ekonomiska förutsättningar och livskvalité blir tydligare – ett nytt slags ”vi och dom-samhälle”, där de som lyckas vara aktiva, friska, tekniskt och socialt välorienterade, kommer att få ökade möjligheter och andra konstant kommer att halka efter. Det sedan länge förutsagda 80/20-samhället besannas. Samtidigt bedövas och tröstas vi av budskap som att ”tillväxten åter är positiv”, ”Sverige klarar sig bäst i Europa” och liknande. Hallå! Tala istället om att vi nådde toppen för tio år sedan och att det nu bär neråt i rikedom och välstånd. Vi tål sanningen! Det är helt OK att leva på 42 % av sin lön, som pensionär om 40 år! Eller?

Jag kan till stor del hålla med om att ambitiösa, ansvarstagande och kreativa medborgare måste erkännas sitt värde och belönas, det är helt OK. Men det blir problem att konsekvent prioritera detta, när samtidigt andra medborgare saknar bostad, inte är efterfrågade på arbetsmarknaden, inte får rimliga resurser att ta till sig kunskap i skolan eller inte får aktiv hjälp med sin psykiska ohälsa. Detta är bara några akuta exempel på behov som inte kan tillgodoses tillräckligt bra, utan att den ekonomiska politiken blir mer omtänksam. En redan välmående medborgare får nu ca 5 000 kr mer i plånboken på ett år, samtidigt som vi har ca 25 000 medborgare som behöver få varsin vårdplats för att kunna hantera sin psykiska ohälsa. En redan välmående medborgare får 50 % skatterabatt på köpta hemtjänster och ombyggnationer, samtidigt som vi – bara i Nyköping – har ett 100-tal medborgare som saknar tak över huvudet. Så kan vi inte ha det!

Mitt synsätt är att det alltid går att kombinera rimliga belöningar till människor med framgång, kompetens och hälsa, med att ge rimliga förutsättningar till livskvalité för människor med motsatsen. Det är ett aktivt val vi kan göra. Dags att slänga girigheten och förhoppningar om ”tillväxt” och ”högre materiell standard” i soptunnan och istället koncentrera våra vägval kring rimlig fördelning av Sveriges – trots tillbakagången – enorma möjligheter och tillgångar.

Jag sätter stort hopp till nätverket ”Steg 3” och initiativtagaren Anders Wijkman – där ligger sannolikt grunden till den enda möjliga framtiden. Och därefter fördelar vi de begränsade resurserna varsamt och generöst mellan ALLA medborgare.

Etiketter: , , ,

Lämna en kommentar